Lösenordsskyddad: Semester

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser
Postat i Okategoriserade

Tillit

Åtta-nio månader.

Skulle ni säga att ett barn som är åtta-nio månader känner igen sin mamma, pappa, mormor, farmor? Sitt hem? Hur kudden luktar? Sin bästa leksak? Sin sämsta leksak? Sina grannar? Jag tror det. Jag har ju själv aldrig haft ett barn som är åtta-nio månader men de jag sett som är i den åldern har haft en bestämd uppfattning om vem som är mamma. Om vem som är moster eller farbror  (under förutsättning de träffats förut förstås). De vet vilka de kan lita på, om inte annat så för att mamma eller pappa är där och berättar det. Åtta-nio månader och man blir omkringburen av okänt folk för att mamma och pappa intygar att det är ok. Och om det är läskigt så kommer mamma eller pappa och tar över. Tröstar.

Tänk er då att mamma och/eller pappa (eller mormor eller faster) tar med sig denna åtta-niomånaders någonstans de aldrig varit förut. Tänk att de lämnar barnet där. På okänt ställe. Hos okända eller kanske till och med helt själv tills det hittas av någon. Okänd. Inga bekanta dofter, kläder, kramar…

Vad tror du det gör med barnets tillit? Och tror du det är jättestor skillnad på om barnet är nyfödd, tre månader, åtta månader eller två år?

Vad tror du sen det gör när barnet tas från barnhem eller fosterfamilj och ytterligare en gång får överge det de känner till? Både personer och miljö.

Ibland möter vi människor som bagatelliserar dessa trauman. Till er vill vi bara säga att vi inte vill höra era teorier om att barn är så anpassningsbara och glömmer snabbt. Barn ÄR absolut anpassningsbara. Under förutsättning de vågar lita på. Annars är allt bara en teaterföreställning och det vill jag hävda gäller både biologiska och adopterade barn.

Vi jobbar dagligen med att bygga upp våra barns tillit. Vi får dagligen påminna oss om att ett visst beteende skulle kunna bottna i det där övergivandet. De där båda (minst) tillfällena då allt rycktes bort från under deras fötter.

Att våga lita på att mamma och pappa kommer tillbaka när det, bevisligen, hänt förut att de inte gjorde det. Att vinna den tilliten kan vara svårt.  Och när man tror man gjort det så händer något som visar att tilliten är skör. Och vi rasar på tillitsskalan igen.

Men vi ger inte upp älskade ungar. Ni är vårt allt.

Mammor

En sån här dag reflekterar vi lite mer över våra barns bakgrund. Deras ursprung.

Vi gläds åt att vi fått den ofantliga äran att bli föräldrar till de två mest underbara killar någonsin. Men det är samtidigt en bitterljuv glädje då vi sörjer med de föräldrar som inte hade möjligheten att ha Mark och Otto hos sig. Det går inte att föreställa sig den sorgen de måste utstått (och kanske utstår) när de lämnade bort sina barn.

Vi tände ljus vid middagen åt kenyamammorna och tänkte extra på dem i dag. Och jag känner mig så oändligt tacksam över att få vara mamma. Det är ju ingen självklarhet. ❤

Rapport YMK

Vi har fått en uppföljningsrapport från Young Mothers Kenya och tänkte att ni säkert vill se den så den finns bifogad här. Så roligt de verkligen kunnat få till sin vattenförsörjning och än mer åtgärder. Det känns fint att vara en del av det. Tack för att ni också varit det. Det går fortfarande att skänka pengar om ni skulle vilja det.

Narrative and Financial report based on the support

Kackel

Vår hönsgård har äntligen fått innevånare igen. Vi har faveroller (5 hönor och en tupp) och maraner (5 st).

image

De vita är faveroller.

image

Och de mörka maraner. Båda raserna är franska och ska vara goda äggläggare och ha gott kött. Bådar gott.