Länge sedan
Det var länge sen vi skrev här. Allt är bra. Ja, just idag har vi en liten kille som är förkyld och fick vara hemma från dagis. Jag fick ett sms från Andreas under dagen efter att jag frågat hur M mådde som sa “alldeles för pigg”. Men när jag kom hem var M genomtrött. Röda, blanka ögon (inte feber) och när vi alla tre satte oss under ett täcke i soffan somnade vi allihop. M blir hemma med mig imorgon.
Jul kommer snart. M har sin egen julklappskalender som han varje dag ser fram emot att få del av. Idag var det en ambulansbil i paketet ochMarks ögon lyste när han visade upp den. Han är en total motor-kille. Traktorer är coolast av allt. Flygplan har sjunkit lite i popularitet även om det är på G upp igen tack vare att han snart ska få flyga igen. Spöken pratar han om jämt. J Ä M T! Det är spöken överallt och det berättas sagor om spöken. Han är mycket imponerad över att jag är så sträng mot spökena och förbjuder dem att vara i hans sovrum på nätterna.
Mark har en bästa vän och en käresta. Kanske två kärestor. Bäste vännen är kompis på dagis. Efter sommaren fann de varandra och sen dess är de nästintill oskiljaktiga på dagis. I början sprang Mark mest efter kompisen H och gjorde det H gjorde, men nu är det mer jämställt. M har utvecklats massor socialt senaste månaderna. Och så kärestorna. Den första, och nog minst viktiga, är Jesse i Toy Story. Från att verkligen avsky Toy story, och då framförallt Buzz, så gillar han filmerna (inte lika mycket som Tom och Jerry) och handduken han tidigare ratat står han nu och tittar på med värme i blicken och handen klappar ömt över Jesse. <3 Den mer viktiga, och framförallt riktiga, kärestan är en flicka i byn. Hon är ett par månader yngre än Mark och när de ses är de oskiljaktiga. De är alldeles underbara och sitter tätt tätt tillsammans, håller handen och hejar till och med på varandra när det är dags att göra tvåan på toaletten. <3 Så härligt att se honom bli äldre.
Jag hoppas toklillekillen snart blir frisk.




Åh, vad fantastiskt det låter när du beskriver din son. Och stoltheten lyser igenom. Jag förstår det. Jag hoppas också att han snart blir frisk. Kramar till er!