Vi fick tips om en dokumentär som handlar om en man som adopterats från Colombia. Såg den tidigare ikväll. Den väckte många funderingar; kärlek, oro, längtan, vackra tankar, egoistiska tankar, rädsla… Tack och lov var de positiva tankarna de som stannade.
Se den!
Eller inte. Men eftersom vi har bloggtorka i vår väntan så får ni detta underhållande frågeformulär att läsa igenom. Åsa skriver ner svaren för båda och A svarar under protest.
1. Hur gammal är du om fem år?
Å: 36
A: 40 (OJ utbrast han)
2. Vem var den senaste du träffade?
Å: förutom maken som sitter intill mig så var det en ny kollega som hälsade på o snackade en stund.
A: en massa andra bussåkare (förutom Åsa)
3. Hur lång är du?
Å: 168
A: 181
4. Vilken var den senaste film du såg?
Å: kommer inte ihåg.
A: Die Hard 4
5. Vem ringde du senast?
Å: maken för att fråga när han skulle komma hem (jag smet tidigt från jobbet och sov i soffan istället)
A: min fru 
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
Å: Absolut! – Svar till kompis om att vi måste ses snart
A: han smsar inte särskilt mycket så det är svårt att komma ihåg.
7. Vad är dagens planer?
Å & A: soffan
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Å: SMS!! Att ringa är otäckt och jag får lättare magont när telefonen ringer.
A: Ringa. (Å kommentar: han är näst intill sms-inkompetent).
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?
Å: Gifta
A: Skilda. Båda med nya respektive.
10. När såg du senast din mamma?
Å: Sista helgen i oktober när vi som snabbast sågs i Karlstad.
A: Ett par veckor sedan när jag var på konferens i Östersund.
11. Vilken ögonfärg har du?
Å: Blå
A: Bruna (enligt Andreas), gröna med bruna inslag (enligt Åsa)
12. När vaknade du idag?
Å & A: A väcktes kl kvart i sex – sen halvslummer till klockan ringde kl kvart över sex och sen fortsatte den med jämna mellanrum till kl kvart i sju. Relativt kort snoozning i morse!
13. Har du någon gång hittat en katt?
Å & A: ja, precis nu på altanen. Men förutom vår egen så fann vi en katt som smitit förra året när vi var i Åre. Ingen hade lyckats få tag i den förrän vi kom i kattens väg. Hon hade inte en chans. Sen har vi tyvärr båda hittat döda katter några gånger.
14. Vilken är din favoritplats?
Å: vid en älv eller å nånstans – gärna med flugspöt i handen (iaf för syns skull). Tyvärr är jag där sällan och då blir det soffan istället (utan spö).
A: Hemma!!
15. Vilken plats föredrar du minst?
Å: tandläkaren – de bara snuvar en hela tiden.
A: Pass.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Å: Låt oss hoppas mer fjällnära – eller Kenya.
A: hemma.
17. Vad skrämde dig som barn?
Å: mörkret (liksom nu)
A: Vem? ”Jag kommer inte ihåg att jag varit rädd nån gång”.
18. Vem fick dig att skratta senast?
Å: Andreas. När han tittar på tv-program som visar folk som slår sig skrattar han så att han gråter. Det får mig att skratta.
A: Americas Funniest HomeVideos!!
19. Är du för ung för att äga vinylskivor?
Å: nätt och jämt. Hade en med The Pinks kommer jag ihåg.
A: nej.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Min egen dator är bärbar.
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Å & A: med underkläder.
22. Hur många kuddar har du i sängen?
Å & A: en varsin. A brukar försöka byta ut sin mot min.
23. Har du någon gång spytt på fyllan?
Å: Jo det har hänt.
A: Ja. (Han låter som en varg när han kräks!! (Oavsett fylla eller inte)).
24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Å: Skor.
A: Strumpor.
25. Är du social?
Å: Nej egentligen inte.
A: Ja, trots att jag kan uppfattas som tyst.
26. Vilken är din favoritglass?
Å: vanilj med chokladsås till.
A: Häagen-dazs.
27. Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Å: betala lånen och bygga ut huset efter att vi gjort Kenya.
A: bygga ut huset.
28. Tycker du om kinamat?
Å: nja sådär. Gillar inte den genomskinliga sega såsen.
A: JA!
29. Tycker du om kaffe?
Å: NO!! Uhh!
A: JA! Ohh!
30. Vad dricker du till frukost?
Å & A: fil.
31. Sover du på någon särskild sida?
Å: höger sida av sängen på rygg.
A: vänster sida av sängen på mage.
32. Kan du spela poker?
Å: det beror på vem du frågar. A skulle säga nej eftersom jag är alldeles för våghalsig (vilket alltid blir skit).
A: jepp. Kom förra veckan på plats 90 av 2000 personer i en turnering.
33. Tycker du om att mysa?
Å: jo, framför tvn i soffan med filten på. Det är mitt signum.
A: Mm.
34. Är du en beroendemänniska?
Å: har några beroenden jo. Borde vänja bort dem!
A: nej (har jag det?)
35. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Å: nej.
A: ja det gör jag men kommer inte ihåg vem.
36. Vill du ha barn?
Å & A: vad tror ni?
37. Kan du några andra språk än svenska?
Å: Engelska och lite stapplande franska.
A: Engelska och hur man beställer en öl på spanska.
38. Har du någonsin åkt ambulans?
Å: nej.
A: Ambulanshelikopter – fast som sjukvårdare – inte som sjuk.
39. Föredrar du havet eller en pool?
Å: kan jag snälla slippa bada helt?
A: havet.
40. Vad spenderar du helst pengar på?
Å: prylar! Schyssta friluftsprylar och sygrejor.
A: helst inget. Ska sätta undan allt på banken. Den som har mest när man dör vinner…
(eftersom sparkontot är tomt så visar det vem som bestämmer över pengarna här hemma). 
41. Äger du dyra smycken?
Å: Känslomässigt ja, men blev de stulna skulle det nog inte bli nån jätteersättning direkt.
A: Njet.
42. Vad var det senaste du stoppade i munnen?
Å: Ett glas vatten.
A: En chokladbit.
43. Vem är den roligaste människan du känner?
Å: mannen när han skrattar åt folk som gör sig illa.
A: vet inte – vet du?
44. Välj ett ärr på din kropp?
Å: ett under armen där en födelsemärkesborttagning gick åt skogen. Det ser ut som att ett monster klämt sig ut där. 
A: läppen – skallade ihop med nån under en fotbollsmatch.
45. Vad har du för ringsignal?
Å: gammaldags ringsignal.
A: kan man byta?
46. Har du kvar klädesplagg sen du var liten?
Å: inte vad jag vet.
A: mamma har en del kvar.
47. Flirtar du mycket?
Å & A: pass.
48. Vart togs din profilbild för din blogg?
Å & A: bilden i sidhuvudet togs i Skåne på kyrkogården där morfar ligger.
49. Kan du byta olja på bilen?
Å & A: var och en för sig svarar ja.
50. Har du fått fortkörningsböter?
Å & A: Nej. Vi är så laglydiga…
51. Vilken var den senaste bok du läste?
Å: nån dålig chiclit som jag dessutom läst förut. Bara för att fördriva tiden med.
A: Bok? Vad är det?
52. Läser du dagstidningen?
Å: Nej. Bara ibland på lunchen, men det är max en gång i månaden. Detta gör mig oerhört dåligt insatt i allt som händer.
A: Ibland på nätet.
53. Prenumererar du på någon veckotidning?
Å & A: nej. Vi har sagt upp allt. A brukar annars i omgångar prenumerera på ”Gör det själv”. Det kryllar av dem hemma.
54. Dansar du i bilen?
Å: Jepp! När jag är själv i bilen.
A: Nej.
55. Vilken radiostation lyssnade du på senast?
Å: P3 mammas nya kille på repris.
A: P3 i morse i bilen till jobbet.
56. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Å: en sista instruktion om vad jag måste göra på torsdag nästa vecka när jag är tillbaka på arbetsplatsen.
A: kontonummer på banken.
57. När var du i kyrkan senast?
Å & A: morfars begravning på Valborg.
58. Vad ska du göra nu?
Å & A: mysa i soffan.
”Äntligen klart” säger A.
För övrigt är det suveränt att TV4 har börjat ta upp orättvisor mellan landstingen vad gäller gratis IVF-behandlingar och dessutom visar inslag om bla äggdonation. Heja heja!
Att hitta saker i ladugården som lämnats av den förra ägaren som faktiskt är användbara är häftigt. Mycket har vi sparat för att det ser snyggt ut där det står. Så idag kom det bästa hittills av alla hittegods där inne.*
Jag sitter och googlar på tryckknappspress. Vill köpa en som den pryltokiga tjej jag är. Det kan ju vara bra inför att jag nån gång ska börja sy barnkläder och vill sätta plasttryckknappar. Så sa jag till Andreas att han var tvungen att köpa en åt mig för den tusenlapp de kostar. ”Men en sån har vi i ladugården” säger han. Jag blev bara en fågelholk tills jag fann mig och bad (ganska bestämt vilket många skulle kalla befallning) honom hämta den. (”Nu, nu, nu!!”) Och här är den – den vackra. Den fantastiskt funktionella om vi bara hittar nån extradel att köpa.
*lycka*
*Andreas hävdar att antalet yxor och liar inne i ladugården är snäppet bättre, men nej – han har fel.
De flesta gravida går igenom en period då de vill fixa hemma. Göra iordning för barnet, städa, baka osv. Vi är också där nu. Ja – inte på städningsbiten iofs, men vi trivs att vara hemma och dona. Vi gör listor på vad vi kan förbereda inför Kenya. Vi nätshoppar och planerar. ”Vad kan vi köpa nu så vi slipper tänka på det i Kenya eller de veckor innan vi åker?” Kanske överdriver vi, men det ä. r vad vi behöver nu. Fler böcker om Kenya är på väg från USA. Bärsele är på väg från Dalarna och lite annat smått. Det värmer oerhört i själen att få göra adoptionen mer verklig.
Om några månader bor vi i Kenya och har barn. Det går inte att förstå men prylarna hjälper oss en bit på vägen iaf.
Vi känner oss lite hjälplösa och tafatta just nu. Hur förbereder man sig optimalt för en adoption? De flesta föräldrar säger att man inte kan förbereda sig. När barnet kommer så blir allt ändå annorlunda än man trott. Jag tvivlar inte på att det stämmer. Men än dock har adoptivbarn en annan bakgrund än barn som växer upp med sina föräldrar från första stund. Barn som får stanna hos sina biologiska föräldrar. Och det innebär större ”risker” för svårigheter eftersom de blivit övergivna. Så vi vill förbereda oss. Vi vill hitta vårt sätt att hantera tuffa situationer som kommer – oavsett om de är kopplade till barnets/barnens adoptivbakgrund eller till ”vanliga” barnsituationer. För tuffa situationer kommer och när vi inte kommer att ha familj och vänner eller bvc nära som stöd till vardags så behöver vi definitivt förbereda oss. Givetvis kommer vi ha folk som stöttar där nere från barnhemmet och andra adoptivfamiljer, men det känns ändå lite osäkert. Så idag har vi varit på biblioteket och lånat böcker – om barnpsykologi och språkutveckling. Men har ni några tips på bra böcker eller annat så tar vi gärna emot dem.
Jo – vi fick svar på våra frågor och i det stora hela var svaren:
1. Våra handlingar är i Kenya.
2. Vi kommer inte få höra ifrån dem (varken Kenya eller AC) förrän vi är godkända (om det inte är några problem med våra papper förstås) och det har för det mesta varit i samband med barnbesked så det lär dröja några månader.
3. Vi fick pm4 som förbereder oss på resan – vad vi ska ta med till barnhemmen, vilka vaccinationer som ska tas och vad för kläder vi bör ha i domstolen där nere (dräkt och kostym vilket föranleder shopping (wohoo)).
Andreas har sovit själv med Traste och Svantarna i veckan. Jag har varit ute o flängt i Jönköping och Stockholm. Det har verkligen varit jätteroligt, men jag har saknat maken, katten och min egen säng. Hotell längs Skeppsbron har hög bullernivå – undvik att bo där om ni har svårt att sova när bilar kör fort fort på natten eller när sopbilen kör och tömmer sopor längs kullerstensgatorna intill. Men här hemma är det tyst så när som på kattens ilskna jamningar då och då. Underbart!
Trevlig helg!
Om man mailar en viss organisation som man betalat en massa massa pengar till borde man kunna förvänta sig ett svar. Eller?
Nån annan av er som adopterar genom AC som vet hur förfarandet efter inskick till landet ser ut? Bara vänta? När kan vi förvänta oss höra ifrån dem nästa gång? Först vid barnbesked? Jag trodde vi skulle få det svaret från ac, men tydligen inte. Det gör mig lätt sur, men det är väl bara att luta sig tillbaka och vänta antar jag. Detta blir nyttigt för mig. Nyttigt är inte bra.
…borde våra handlingar skickas till Kenya. Väl där har det hittills tagit 2-5 månader innan barnbesked enligt det senaste. Så allt från december till mars kan vi bli föräldrar om det inte drar ut på tiden mer. Vi har haft många tidsplaner sen adoptionsprocessen började, men nu kanske det kan stämma någorlunda.
I brist på annat att göra då vi fortfarande väntar nåt slags livstecken från AC på våra handlingar så inhandlade vi två nallebjörnar. Svante ljusbrun och Svante mörkbrun. Svante och Svante sover nu med oss i sängen för att riktigt gona in sig i våra lukter (låter rätt äckligt). Svante och Svante ska vi ge till våra framtida barn som vi hoppas inte dröjer för mycket. Veckorna går fort, men just nu känns det inte bara bra eftersom absolut INGENTING händer. Usch vad frustrerande.
Hela året har vi varit så avslappnade och tillfreds och hela tiden har vi haft en möjlighet att påverka vår situation fram till nu. Nu är vi helt beroende av andra människor och det är svårt för en kontrollfreak som jag att slappna av i den situationen. Jobbet har funkat jättebra hela året också och jag har jobbat som en blå (alldeles för många timmar varje vecka) och jag har trivts som fisken i vattnet. Men nu börjar stressen av adoptionsprocessen påverka stressen på jobbet och tvärtom. Visst är det säkert bra att lära sig slappna av i en sån här situation eftersom det är till Afrika vi ska. Där om nåt kommer vi vara utelämnade till andra, men nu är vi i Sverige och det känns tungt. Jag hoppas det blir bättre när vi väl vet att handlingarna är i Kenya. Att de ligger i Stockholm gör ingen gladare.
Har fått höra att ett par fått vänta i fyra månader på barnbesked och fortfarande väntar. Det känns också väldigt trist förstås. Hoppas de får besked snart och att det är en olycklig engångshändelse. Det är fortfarande snabbt jämfört med andra länder, men detta är inte andra länder.
Gnäll gnäll.. Nu vet ni läget och nu ska jag fortsätta min stickning, luta mig tillbaka i soffan och slappna av.
Vår kattskatt fick lämna oss idag. Han fick 19,5 fina år varav fem hos oss. Emedan Flisas spöke smyger runt, jagar möss och busar så kommer Findus spöke ligga och sola i slänten mot åkern, snarka på mattan i sovrummet eller nosa oss i ansiktet när vi sover. Vi saknar honom.
Vi vågar inte hoppas den här gången att våra papper är klara. Vi har iaf skickat vad vi tror är det allra sista till AC. Men vi är vana att få kompletteringskrav. Mitt råd till organisationerna i stort är att förtydliga sina instruktioner om allt. Ex: Fotografier ska enligt instruktionerna visa vilka vi är. Man ska ta chansen att presentera sig – MEN djuren bör inte vara med på bild, åtminstone inte i möblerna. Inga tvättställningar. Var inte utan skor. Ja, säkert finns fler ”tips” som dock inte står när man gör sina bilder, men de bör göra det. Men med kraven känns det dock som att vårt ”riktiga” jag inte kan visas. Givetvis finns mycket annat som visar vårt liv, men det hade vart bra att få lite tydligare tips redan från början.
AC är för övrigt helt suveräna. Nu hoppas vi de fortsätter vara det.
